En häst trivs nog bäst utan täcke. Lyckan att rulla runt i halm, spån, gräs eller varför inte i lite härlig lera. Men så kommer olika yttre faktorer och stör. Flygfän som svärmar, regn som öser ner, snö som yr i vinden eller sol som gör att pälsen kliar.
Jag har alltid tänkt att mina hästar ska få vara nakna så mycket det går när våren och sommaren kommer. Få rulla runt i gräset och njuta av luft i pälsen så som vi njuter av luft under bara armar. Inget är så vackert som hästar betandes sida vid sida på gröna ängar under en blå himmel. En njutning för ögat och själen.
Sen var det ju det där med flygfän. Att kunna ströva och beta avslappnat i hagen sommartid förutsätter, mellan varven, kläder. Både på kroppen och på huvudet. För det fridfulla betandet kan snabbt bytas till flykt undan bromsar, flugor, knott och dylikt. Sen är det bara att hoppas att kompisarna i hagen inte klär av varandra när semestern skapar lite tristess…
När sommaren är över och hösten kommer krypande älskar jag att få klä mina hästar i rena fina täcken. Lika skön känsla som det var att ta av täckena på våren lika bra känns det, för mig, att få klä på dem inför hösten och vintern. Alla hästar behöver inte täcken inne i stallet men mina hästar klipps och tränas. De får täcken anpassade efter den temperatur vi har i stallet.
Jag föredrar att hålla stalldörrar och fönster öppna så länge det bara går, innan minusgrader gör det omöjligt, och hellre lägga på dem ett varmare täcke vid behov.
Som att jag vill ge dem samma känsla av välbefinnande som jag själv känner när jag kryper ner under ett varmt och skönt täcke i ett svalt rum.
Den där känslan av att gå i stallgången en sen novemberkväll, hästarna tuggar på sitt hö, och i lampornas sken ser jag dem stå där i sina pyjamasar. Detta är lycka.
