Att tvinga, pressa, stressa och straffa känns gammaldags och förlegat. Inget av dessa ord är förknippat med något konstruktivt utan automatiskt får vi både negativa känslor och tankar när vi hör dem, läser dem eller upplever dem.
Ändå finns det människor som dagligen använder sig av dessa ord genom handling för att försöka skapa eller bygga upp någonting. Det är för mig en gåta. För mig raserar dessa ord något som finns, de bygger definitivt inte upp.
I min värld är inte bara kommunikation och information viktigt utan också hur man såväl kommunicerar som informerar. Hur väljer vi att framföra vårt budskap eller meddela någon det vi vill ha sagt. Vilken känsla vill jag att motparten får oavsett om det handlar om kommunikation där man alltid är flera individer eller information som mer syftar till att enbart delge en upplysning.
Vad det gäller kommunikation så tycker jag att det först gäller att ställa sig frågan om jag alls vill att motparten ska ge ett gensvar, med andra ord delta i “samtalet” så att det faktiskt blir just ett samtal. Vill jag inte det så är det information det handlar om. Dessa två olika flöden tenderar att blandas ihop.
Kommunikation kräver delaktighet och respons. Kommunicerar jag med min häst så vill jag att den svarar mig. Med andra ord så ska det komma ett svar och detta svar är alltid det rätta utifrån det jag har valt att kommunicera. Input skapar output.
Information är mer en upplysning. I relationen med en häst kan detta vara då jag talar om för hästen att vi ska gå just här och ingen annanstans. Sen handlar det om hur jag framför denna information för att få hästen att både vilja gå just här och dessutom göra det med förtroende.
Tillbaka till tvång, press, stress och straff. Jag tror att de allra flesta av oss hästmänniskor i grunden vill våra hästar väl och önskar att livet med hästarna skall vara bra för alla parter. Men jag tror att vi ibland gör för mycket utan att fundera på hur vi framför vårt budskap och syftet med det. Vi glömmer hur våra signaler kan tolkas och vilka outtalade ord som hänger i luften. Hur uppfattas det som jag vill förmedla, vilken känsla får vår motpart/teammedlem?
Hur skulle jag själv reagera om rollerna var ombytta?
